

Ja faktiskt både ute och i hjärta och sinne.
Har varit ut till min kära häst precis, klarar att gå dom ca femtiometerna med käppen, även fast det är grusväg. Ont menUnderbart!
Bytte täcke för det ska visst komma in mer regn senare. Imorrn ska hon få nya skor, gud så skönt. Hoppas hon inte blir för öm så vi inom en snar framtid kan ut på en liten tur.... Håller tummarna att foten fixar det så pass att man kan göra lite mer än att bara skritta.
Pratade med min läkare igår, som förresten är den bästa läkare jag träffat. Så himla förstående och snäll samt duktig på sin sak så klart. Men kära lilla cecilia har ju bytt adress till Småland igen och då kunde han inte göra mer än att skicka mig till en specialist som tydligen är jätte bra på just fötter. Men han finns då i Ljungby... detta är ett riktigt ihoptrasslat nystan det vill jag lova.
Så nu kan jag inte byta min adress förrän jag träffat den läkaren, skulle jag byta t.ex nu så kommer min fot få vänta länge innan en läkare kan titta på den, remisser och journaler som ska till rätt ställe och så.... inte bra detta!
Känns som jag börjat få ont av dom nedersta skruvarna, typ i fotknölarna och den blir ju så himla svullen, skulle behöva träffa någon angående det.
Så nu kan jag varken prata med dagis, Arbetsförmedlingar eller annat, måste ju ha adress här då!
Han förlängde min sjukskrivning en månad iaf, det sa han att han kunde utan att ens se foten.
Men börjar bli fasligt jobbigt att inte ha nåt att göra, frågan är bara vad jag kommer kunna göra, hmmm trassel som sagt.
Men detta ska nog gå att lösa, för det måste det ju på ett eller annat sätt. Men hade ju inte skadat om det bara var en eller två saker att ta i tu med.
Måste åka in till Arboga sen för att köpa mer inpregnering till Jalles regntäcke, lika bra att göra det riktigt ordentligt med dom här väder gudarna. Ta ut pengar till hovis måste jag komma ihåg oxå.
Tänk om allt sett annorlunda ut.... tänk om?.
Utan dig.
Smärtan tränger sig sakta längre in.bäst att försöka skydda själen sin.Men hur jag än försöker så är bilden av dig för stark.Känns så svårt att gå på främmande mark.Vi trodde vi var två.Men nu vi tydligen ensama ska gå.Inget av detta hemska vi vill minnas.Men i mitt hjärta kommer du alltid finnas.Önskar att allt bara varit bra.Det var ju endast dig jag ville ha.Som gjorda för varann.Men allt bara försvann.Jag nu friheten dig ger.För vill inte såra mer.Vill så innerligt ha allt tillbaka.Allt det som man kommer sakna.Vad gjorde vi för fel.Men kanske bäst att inte älta mer.Du har tagit en del av mitt hjärta.Och det kommer alltid orsaka stor smärta.Vill att du den delen ändå ska ha.För någonstans gör det mig glad.Vill bara du ska veta att min kärlek alltid varit sann.Även om vi nu sårat varann.Jag älskar dig.( av: Cecilia Göransson)
