måndag 21 juli 2008

*När ska det vända, oturen!





tjoho igen, som vanligt har det dröjt några dagar... he he men händer ju inte så mycket i mitt liv just nu så jag måste samla på mig lite=)
Känns som min blogg har blitt lite av en negativitets sida, måste bli ändring på det för händer faktiskt lite skoj i mitt liv oxå men först måste jag få ventilera lite skit.
Fick fara till akuten i lördags, jag Stefan och Tolle, jag hade fått infektion i såren där fixations stativet satt...otippat att ALLT händer mig!! Men allvarligt ska man behöva sitta sju hela timmar för att få en röntgen och penicillin.
Man skulle kunna säga att vi var vråååål hungriga när vi åkte därifrån, så det fick bli Mc Donalds.
När Noel fått sina kyckling bitar så glömde han hur jobbig hela dagen varit. Åh herre gud vad han åt, stackarn hade ju bara fått en banan sen nio på morgonen.
Jag skulle ju ta allt skit på samma gång så bäst jag fortsätter. Har kräkts typ flera ggr idag och legat med svettningar och frossa om vartannat, skit skumt och äckligt. Kom på sen att illa måendet är ju säkert penicillinet och det andra är nog abstinens efter morfin tabletterna som jag håller på att trappa ner med... ruskigt.

Inte nog med detta så håller sambo livet att knaka i alla fogar som finns om det ens finns några fogar kvar, detta efter bara några dagar. Hur kan man längta efter nån så mycket för att sen bara vara osams. Har börjat fundera lite över detta och ställer mig frågan om man njuter på nåt konstigt sätt av att må så piss när man bråkar för att man mår så toppen när allt sen är bra (en liten stund) lite som en sadist typ. Eller är man hela tiden ute efter att vilja reparera och rädda för att det ger en tillfreds ställelse när man för stunden tycker att man gjort ett bra jobb... Vore ju så lätt om man inte älskade den andra halvan i förhållandet så jävla mycket. Man skulle ha en Off knapp att trycka på och sen bara gå vidare, för smärtan när det gäller kärlek ger sig ju på hela ens själ utan att ens fråga först. Hade ju inte varit tillbaka i Småland igen om jag inte älskade Stefan och om jag inte trodde på oss, men vi får ju aldrig leva ett lugnt liv utan massa incidenter så det tror jag det, att fogarna snat måste bytas ut. ja jag vet inte men detta med samliv är ett helt outömligt ämne och jag lär återkomma om det. Om inte annat för att ventilera min själ.
Antingen måste vi båda gå in för en drastisk för ändring som båda är villiga att försöka genomföra för man älskar varandra, eller så får smärtan sno min själ ett tag. Men i ett förhållande ska man vårda varandra inte bryta ner varandra... och sist men inte minst, jag är inte den lättaste att leva med heller så lägger absolut inte hela skulden på nån.
Men visst läker väl tiden alla sår, eller?? Så kanske dags att bara gå vidare, vad vet jag.

Åh puh, det var allt tråkigt nu till lite roligheter. På tiden va?
En vän som bor i krokarna svängde oväntat förbi idag tillsammans med hennes lilla dotter. Det var verkligen jätte skönt att träffa nån och prata lite skit. Snällt av dom att titta förbi och pigga upp en lite =) Dom stannade kvar på mat och kaffe (utan kaka) hi hi måste nog baka lite imorrn om jag orkar. Men vi lider av nåt som kallas kakmonster i detta huset och vet ej hur man får bukt med dom, bakar mera kanske.
Lollo och Noel bakade idag, dom smet iväg på förmiddagen och sa inte vad dom skulle göra men kom hem med blåbär som dom sen gjorde paj av.
Noel tyckte det var jätte skoj, måste verkligen ge lollo en eloge för att hon är så snäll och tar med honom på sånt och ut till kaninerna mm. nu när jag är så tråkig.
TACK LOLLO!

Har inte blitt så mycket kort tagna på ett tag tyvärr, men ska försöka ändra på det här framöver.
Men nu är det nog dags att försöka sussa lite. Men först ett litet ordspråk.
Natti natti.

*Aldrig älskade jag dig så djupt som när jag höll på att mista dig.

tisdag 15 juli 2008

*Smärta, flytt och irritation.

Har inte skrivit på några dagar. Har varit fullt upp i Cissis liv.
Stefan kom och hämtade Noel mig och Gizmo (hunden) i lördags, samt en full hästtransport med våra pinaler. Vi kom iväg lite senare än planerat typ vid åtta på kvällen och var inte hemnma förrän halv ett. Så det var bara att slänga sig i sängen och nanna... kramas också förstås tihihi =)
På söndagen fick stackars Stefan packa ur alla saker själv, medans jag bara pekade vart allt skulle ta vägen.
Fy vad jag hatar att allt är en enda röra nu med grejor och så, när man inte själv kan flytta på saker och ting. Stefan tog mig även på en liten sight seeing tur i rullstolen runt gården, måste säga att alla mina blommor i rabatterna är super fina. Lönade sig att köra massa jord (gammal skit) från dynghögen i våras.
Fick även se vart Stefan med hjälp av Håkan och hans traktor grävare grävt bakom huset.
De har gjort ett stort hål mot väggen ner mot källaren för där ska bli en källar ingång. Herr Sjögren ligger inte på lat sidan inte.
Det var ju dags att plocka stygnen på mitt ben idag och Lollos mamma som är sjuksköterska var jätte snäll och kom och hjälpte mig med det, vi räknade och trettio stygn har dom snyggat till lilla fossingen med. Blir inga trevliga ärr direkt, inga ärr är väl trevliga i och för sig men dom hade ju kunnat fått vara lite mindre. Men nu kanske man vinner när vi ska jämföra ärr nästa gång he he. Man måste försöka hitta nåt positivt i allting och det är nog det enda jag kan komma på när det gäller detta.

Gårdagen ägnades oxå åt att få lite ordning här hemma, men det är ju annat som kommer emellan hela tiden som tex en fotled som börjat göra fasligt ont. vad ni än gör så håll era fotleder hela för detta är rent ut sagt ett helvete.... BLÄ!!!
Men på em tog vi oss en välförtjänt tupplur Stefan, jag och Tollen, det var dö gött.

Idag kom jag inte upp ur bingen förrän vid elva, men med tanke på att jag somnade runt tre så är det ju rätt normal tid ändå. Käkade frukost/lunch sen åkte vi hela familjen till Gislaved för att handla käk. Sjutton vad dyrt det blitt med buka fylla 1000 riksdaler och tycker ändå att man inte fick överdrivet mycket för dom pengarna.... men men äta bör man annars dör man.
Idag lagade min mästerkock Sjögren pannkakor och ärtsoppa Mumma.

Har gjort lite onödiga dumheter idag oxå, Kan ju liksom inte ta detta riktigt med att inte kunna göra vissa saker så jag har hoppat på ett ben och burit saker hit och dit, dumt dumt och mycket DUMT. Inte nog med att man blir jävligt trött och svettig och får typ kramp i vänster skinka och ben ... eh nej utan först så skulle jag till och tappa en korg i trappen när jag nästan var uppe, men då kom Stefan och hjälpte mig med den. Sen så hade jag lite filmer och en väckarklocka och lite tidningar mm i famnen, och lite mer än halvvägs upp så ramlade jag och satte hela foten som stöd för att inte hela jag skulle dra nerför trappen och AJ vad det gjorde ont.
Jag är ju sån att jag har svårt att känna mig besegrad så jag tog lite tvätt och kastade nerför källar trappen för jag tänkte att jag iaf kan tvätta själv, men halvvägs ner denna gång så bara vek sig trotjänaren (vänster ben) och jag körde den brutna foten rakt in i betongen och denna gången var det AJ AJ AJ !!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Tårarna bara sprutade. Stefan fick hämta mina starka morfin tabletter sen satt jag en stund för att dom skulle ge verkan.
Allt detta medför ju att man blir fruktansvärt trött, ledsen, frustrerad och lätt irreterad och gissa vem det går ut över, ja just det Stefan. Som om inte han har nog att tänka på med matlagning, barn, källartrappan, få igång företaget alla hästar etc... etc.
Men jag vill så gärna få allt på sin plats för då behöver jag inte be alla om hjälp lika mycket med att hämta saker och så. Usch jag är nog inte ideal kvinnan just nu.... Förlåt mig.

Har legat i sängen från kl halv tio nu, och såren har gått upp lite på några ställen och blöder en del, attans.
Men nu har jag tejpat ihop så gott det går så hoppas det blir bra. Men smärtan är ibland outhärdlig, blir galen. Den blev så svullen när jag hade ur den ur lockålådan att jag trodde jag skulle svimma när den skulle till sin plats där igen.
Kan inte sova för det bara värker och detta är ju ett alldeles ypperligt sätt att fördriva tiden med och för att försöka tänka på nåt annat, blir bara lite långt och tråkigt att läsa. Tur att ingen är tvingad till det, som när man i skolan ibland bara fick en bok i handen och läraren sa.
-här läs den här och skriv en recenssion. Det slipper ni iaf hi hi =)
Har fått strikta order från min för närvarande högra hand (Stefan) Han sa så här
- Imorgon är det du som bara ligger här och inte öppnar den där (lockålådan alltså) på två dagar.
Hmm rätt gött att inte behöva göra nåt..... om man gillar sånt dvs =( men får väl bli Hem till gården, våra bästa år och allt vad det nu heter.
Ja just ja, höll ju på att glömma vad duktig min lilla Noel varit idag. Han har burit massor med saker åt mig och hjälpt mig hänga upp kläder i garderoben och så... Då tjänar man en slant att lägga i sparbössan. Duktiga lilla Tollen =)

Nu ska sillen se lite på tv och ta några tabletter till.... fot j..el GRRRR!!
Natti natti.

tisdag 8 juli 2008

*Förena nytta med nöje

Det har vi gjort idag. Var till röntgen kl 10.45 och sen till läkaren kl 11.45.
Har tagit av gipset och fått ett som man kan ta av för att kunna röra leden, behövs för att behålla all rörlighet som går. Min nya kompis runt foten kallas visst lockålåda... (lock och låda) och är tjusigt ljusblått. Önskemål från Noel. Åter till röntgen om sex veckor, det betyder att jag kan fara hem till småland tills dess.
Stefan och Lollo... where on our way!! Vi längtar så Tolle och jag.

När vi ändå var i Örebro passade vi på att gå till stora holmen bredvid sjukhuset. Där finns lekplats, lite djur,mini tåg och en liten stad med små vägar för barn. Där kan dom köra tramp bilar som man måste stanna vid rödljus , åka rondell mm. Men roligast tyckte nog Noel var att åka mini tåget runt holmen tillsammans med mamma, morbror och moster. Det är himla fint där ute faktiskt, kanon plats om man vill ta med familjen på en picknick. (Går ju även att köpa fika där)

Vi tog även en sväng upp i vatten tornet Svampen, hade faktiskt tänkt att äta lunchen där men lill mannen i sällskapet hade i egen regi redan bestämt Mc Donalds. Så det fick ju bli så.... inte för att vi hade så mycket emot det, speciellt inte Erika som ville ha Mc flurry.

Måste även ge ett bananskal.. eller vad brukar man säga? till Mc Donalds handikapp anpassning. Total j..la katastrof ju. Dörrar utan själv öppning som dessutom ska dras utåt, helt omöjligt att göra själv i rullstol. Alldeles för trångt mellan borden och dom har ju precis bytt till den nya inredningen.... BBUUUU!!
Har aldrig tänkt på sånt innan men gör verkligen det nu, ska ju inte behöva ta en rullstolsburen den dubbla tiden på sådana ställen och i affärer.
Appropå affärer så var vi även en sväng till Rusta, Matti skulle ha en häcksax.
Passade på att köpa lite schampo och balsam i även denna extremt o genom tänkta butik =( Gick inte att ta sig fram med rullstol på vissa ställen. Kanske låter gnällig men tycker såååå synd om alla i rullstol om det är så här det är för er. Fy skäms på oss andra som inte tänkt på er!

Nu är vi hemma i soffan igen, med datorn i knät... eh nehä.
Får så in i bomben ont av att fara runt så här, men skönt att Noel fick göra lite roligt idag iaf. För som sagt mamma är ju inte den roligaste just nu.
Tv Time..
Natti natti.

måndag 7 juli 2008

*Nu börjar folk komma och titta på valparna.


Idag har det varit mycket folk här och tittat på valpar.
Dom sista skulle ha en tik men kunde inte välja mellan dom två som var kvar så dom ville köpa båda .... lite roligt =)
Nu har vi bara tre pojkar kvar av sju små voppsingar.

Min fot värker bara mer och mer tycker jag, inget roligt.
Får se vad farbror doktorn säger imorrn, brukar inte vara nervös men är faktiskt det nu.
Och inget blir bättre av att längta efter Stefan, hoppas jag kan åka hem till Småland snart.

Har legat mest hela dagen faktiskt, noel låg en stund hos mig och myste i köks soffan, det var gött.
Nu sprang han iväg och skulle se på sommar torpet med mormor, han är ju rolig.

På bilden ligger Mea, min tik som är mamma till fyra av dom sju hundvalparna.
Nu får det nog bli sommartorpet för mig med.

söndag 6 juli 2008

*Noel hemma igen.. =)













Idag kom min kära sambo Stefan hit med Noel.
När jag gjorde illa foten så fick han följa med Stefan hem till Småland, en fem åring är inte så lätt att underhålla just nu.
Men nu längtade jag alldeles för mycket så två veckor ifrån morsan fick räcka tycker jag.

Men Noel har det verkligen inte gått nån nöd på, för att underhålla Tolle skulle Stefan nästan ha medalj för... TACK!!

Stefan red min polle häst Jalonica( även kallad Jalle) på ridbanan, och jag måste säga att min Stefan är verkligen duktig på att rida. Jalle gick jätte fint, lite svag i en sida och i en galopp men hon är så himla fin när hon bara rullar i galoppen. Fy sjutton vad jag kommer sakna att rida henne =(
Hoppas verkligen att Stefan kan fortsätta rida henne då och då för han gör det så bra.
Och jag tycker det är så synd om hon bara ska gå och göra ingenting i flera månader, nu när vi hade kommit igång ordentligt både med träning och lastning.
Senaste gångerna har hon ju bara gått in i transporten.

Sen åkte Syster, mor, far och Tolle upp till ridskolan för syster Erika skulle träna tornerspel.
Stefans mamma Gulli var oxå med hit och hon ville så gärna se Arbogas äldre del, så jag Stefan och hon åkte en liten sväng inne i Arboga. Måste säga att man blir verkligen hemma blind för nu när dom satt bredvid och tyckte det var så himla fint med alla gamla hus och rosor som klättrade över staketen så fick man en annan syn på allt.... Herre gud vad fin stad Arboga är.

Efter lite sight seeing så körde dom upp mig till ridskolan, för att "bara" stå och titta på träningen.
Detta blir inte roligt.... jag vill ju oxå vara riddare i Augusti.
Tanken med flytten hit var ju lite pga att jag så gärna ville rida Tornerspel i sommar. Så att bara se på är inte det ultimata nöjet nu direkt... Snyft=( . Men men dom är riktigt duktiga nu även utan mig hihihi.
Stefan och Gulli tittade oxå en liten stund men sen var dom tvugna att åka, har ju ändå trettio mil hem. Dom kanske är hemma runt elva eller nåt.
Men jag saknar redan min Stefan, tur att mammas bästigaste lilla älskling är hemma och kan ligga och kramas inatt.
Nej nu är det nog dags att vika in hovarna och drömma om herr Sjögren (Stefan)
Natti Natti..

lördag 5 juli 2008

*Foten med fixations stativ inborrat.







*byte till annat gips efter andra operationen.











*byte av bandage runt stativet.











*sönder trasad fotled =(

Tänk vad illa det kan gå när man gör en avsittning från hästen....
Skulle hoppträna i paddocken på midsommardagen och trippen till ridbanan blev lite längre än planerat.... typ elva dagar på sjukhus =(
Och jag kan säga så här, att mina tankar går verkligen till er alla som ligger eller har legat allvarligt sjuka på sjukhus under långa perioder.
Att inte kunna gå ur sängen, kisssa, göra nummer två, eller ens kunna duscha är extremt påfrestande för psyket, och det var ändå bara under en kort period.

När jag landat bredvid min kära häst så satt foten 90 grader åt fel håll, den pekade liksom in mot det andra benet... attans.
Ambulansen var ju då ett faktum... dom kom och gav mig en riktigt otäck medicin som man blev helt paranoid av, plus att jag slutade visst andas en stund av den. Typiskt.
Men det var nog bra att få den med tanke på att dom skulle räta ut min kära fot och försöka ta av... eh nej KLIPPA sönder mina älskade ridstövlar (Jag gillade dom)
Där fanns iaf en fot som hade lyckats gå av helt och hållet men inte blitt en öppen fraktur.... nån tur ska man väl få ha när man precis hållit andan ofrivilligt.

Foten paketerades i nån uppblåsbar manick.. AJ AJ AJ.
Hade det funnits en yxa till hands hade jag nog inte behöva fundera länge över vad man kunde göra med den...

Min sambo Stefan fick oxå åka ambulans, fast i framsätet, lyx.
Men jag fick iaf både blåljus och sirener in mot Örebro.

Akuten nästa.
Nu fick jag paranoid medicin igen, och cissi sket i att andas för andra gången. Trodde faktiskt inte dom tänkte ge sig förrän man hade haft ihjäl mig pga av ett benbrott.... Puh but i made it.
Röntgen var nästa etapp, och det visade sig att båda benen i benet var av, ett på flera ställen, båda fotknölarna trasiga, båda ledbanden var av och bitar i leden var splittrade. Doktorn sa att jag hade gjort ett bra jobb som inte missat nåt och att det inte fanns nåt som var helt =( Snacka om otur.
Sen bar det iväg till operationen, minns att jag fick spinal bedövning i ryggen, blev förlamad, fick kateter och somnade, GÖTT!
Vaknade med en ställning fast borrad i benet som fick sitta i fem dagar för att svullnaden skulle gå ner sen blev det operation igen.. skam den som ger sig.
Men nu fick jag två plattor och sexton skruvar... generöst va? Med tanke på vad titan kostar.
Får absolut inte stödja på den på minst 2 månader, kanske aldrig kan springa mer, får inte köra bil på ca tre månader...... Sjukskriven till att börja med tom 5 oktober... men blir nog minst ett halvår.
Så lite kan göra så STOR skada.... är tammefan helt jävla otroligt.

Ont ont... fick tillslut en morfin pump där jag kunde bestämma själv när jag behövde smärtlindring (max var sjätte minut)
hade den i några dagar.. Nice he he.
Nej skämt osido den hjälpte verkligen.

Men nu är jag iaf fall hemma (borta hos mina föräldrar)
Ska röntga foten igen på tisdag den 8/7.... och jag hoppas för allt i världen att den ska se bra ut..

Så, det var nog bara början på en lång historia.... Bilderna säger ju lit oxå.
Natti natti.