ledsen, ja!

Sårad, absolut.
skriver inte bara om vad jag känner utan vad jag tror nån annan också känner. handlar ju inte om en utan TVÅ!
Vad har vi gjort,känner mig nästa helt tom.. vad hände. Är så jävla förtvivlad och ledsen. inte mest för att det förmodligen är över nu, utan det som gör mest ont är nog på sättet vi sårat varandra och alla hemska ord som vi sagt. Ville verklige inte såra dig. Allt handlar om nån dum jävla stolthet som jag tror vi alla bär på. Och som löses ut som en försvarsmekanism och tar över våra hjärnor och rationella tänkande.

Man måste på nåt skruvat jäkla sätt genomskåda den dumma stolthetens grepp om alla känslor, och lära sig att strunta i den och först då kanske man kommer att nå fram till varandra och förmodligen mycket snabbare. Stoltheten är bara ett barnsligt hinder som slösar bort all den fina tid tillsammans. Den typ av stolthet jag här pratar om är helt enkelt onödig.
Och jag önskade att jag vore botat och vaccinerad mot den.
Man ska inte behöva försvara vad man känner tycker och tänker. Alla har väl rätt till sin egen åsikt... men varför är det så svårt att leva efter det, varför ska man vara på varandra som hökar så fort den råkar kliva lite snett.... fy vad elak man är.

vad är syftet med att bara hålla på så som vi faktiskt gjort, och var det värt det?
Det har bidragit till stora sår, tårar, besvikelse, bitterhet och sist men inte minst så har vi tappat bort det som en gång var det allra viktigaste.... vår kärlek samt förmågan att visa den.
förlåt mig snälla du?
Jag känner mig som en soldat som försvarat mitt läger och på kuppen råkat skjuta en helt oskyldig. (vår relation) Och i slut ändan var lägret som jag försvarade nåt jag skulle glömma imorrn, medans den jag sköt sitter etsat i mitt minne för alltid.
Man är ju alltid två för att tryta men jag har nog svårt att leva med mitt samvete efter allt elakt vi gjort varandra. Och de eleka ord som jag sagt. och allt hemskt jag bidragit till.

Fick ett sms en gång och det stog typ; jag är inte så här egentligen, bara när jag är rädd!
Och det är ju så sant, när vi är rädda kan vi nog använda oss av dom mest drastiska taktiker, och det resulterar oftast i myket svåra efterskalv.
Vet inte vad jag ska säga mer än att jag önskar jag handlat annorlunda, och jag önskar att du förstod hur speciell du är för mig.
Hörde en låt med lisa Ekdahl igår, och tårarna började rinna på en gång. Så här kommer texten.


Lisa Ekdahl - Dom Band Som Binder Mig

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp

Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än vår svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går

Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer fötterna bundna
Tyngda faller vi ner

Och jag vill aldrig va nåt tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp

Jag kan inte stanna du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
har jag långsamt löst upp


Jag tror nog glöden slocknat, men ännu är det inte över, för inatt vill jag bara drömma om alla våra underbara stunder som vi faktiskt haft tillsammans Du och Jag. Tack!

Tag mig. - Håll mig. - Smek mig sakta.
Famna mig varligt en liten stund.
Gråt ett grand - för så trista fakta.
Se mig med ömhet sova en blund.
Gå ej från mig. - Du vill ju stanna,
stanna tills själv jag måste gå.
Lägg din älskade hand på min panna.
Än en liten stund är vi två.

Harriet Löwenhjelm, (1887-1918)

En sak till.

Måste bara lägga in ett så bra ordspråk jag hittade nu. Visst är det fint och sant.

Kärlek är inte att titta på varandra,
utan att gemensamt se i samma riktning.
(av Antoine de Saint-Exupery)

GONATT!!

vet ingenting!!

Det känns som jag sitter fast i kvicksand, och desto mer jag trampar desto djupare sjunker jag.
Varför funkar det inte... VARFÖR!!!!!!!! Vad gör vi för fel.
Vill känna mig trygg igen. vill känna att man mår bra i nuet, inte att man bara går och längtar tills det blir "bättre".
Det är ju nu livet är, det är ju nu det ska levas... inte sen för då kan det vara för sent.
Vill att "du" ska må bra med mig, vill att du ska lita på mig, vill att du behöver mig. Mår vi inte bra tillsammans så finns det bara en väg att gå.
Allt känns så himla trasigt och nedsmutsat, och jag har ingen aning om hur man kan reparera det... Hur myket vi än vill och försöker så verkar vi inte få rätsida på det ju.
Är man feg om man då inte orkar mer, är man en smitare om man inte orkar låta oss såra varandra så här.
Jag vill men kan ju inte, för viktigaste är ju att dom två vid sidan om oss mår bra, för dom har verkligen inte med detta att göra och kan inte rå för att vi inte tänker lika.
Men frågan är ju om man måste tänka så lika för att kunna leva ihop. viktigaste är väl att man vill sträva åt samma mål. Och åsikter ändrar sig ju hela tiden.

Man kan ju älta detta hur länge som helst.... precis som vi gjort.
men vad gör det för nytta.... Men vissa saker kan man heller inte bara glömma för stunden och se om det går över, för jag tror att desto mer man soppar under mattan ju större hög får du städa sen.
Det som göms i snö kommer fram i tö, så himla sant.
Man kan tro att man bara går vidare utan förändring, men gör man inget åt vissa saker så kommer dom ploppa upp i alla fall. kanske inte nu, imorrn eller om en veka men rätt som det är så står problemen där utanför dörren och knackar på. och vem säger att dom skulle vara lättare att lösa då.
Det jag egentligen vill ha sagt med det, är väl att man ska nog varken ta fö givet att den andre vill höra precis allt eller orka lyssna på precis allt, men man ska veta att den finns där i ur och skur. .... men man kan inte heller tiga ihjäl problem.
Och defenitivt inte tro att man kan rädda vissa situationer genom att ljuga.... för jag tror att det slår tillbaka dubbelt fallt.
Men som sagt mina problem står och stampar på samma ställe än, så det kanske är helt fel resonemang.
Önskar det fanns en handbok om sånt här, den som kommer på en som fungerar i alla förhållanden skulle nog bli stenrik.


Lev i nuet och känn att du har tillfredsställelsen just där du är - inte runt knuten.
Källa: Okänd


Så länge man inte ger upp, har man inte förlorat.
Källa: Okänd


Dags att vika in hovarna och försöka sova lite grann, önskar jag låg hos dig och du hade dina armar om mig som på bilden och att vi hade hittat ett sätt att lösa detta, hoppas morgondagen bara blir ett lite berg, för jag orkar inga Mount everest imorrn... puh.
Men finns en sak jag längtar så efter nu, och det är banan!! hi hi.
Natti natti.

Vart tog det som var VI vägen?

Finns bara en sak att säga egentligen just nu.....
Ordets makt är fruktansvärd stor.
Att ord som sägs kan såra djupt är en sak som är säker. och att det man sagt kan man aldrig stoppa tillbaka in i munnen och få osagt.....
Känner mig helt totalt hjärndöd av allt tänkande och känslomässiga berg och dal banor.
Min högsta önska nu vore att allt bara hade fungerat utan att man behövde bestiga mount everest en gång om dagen.... Det är jobbigt vill jag lova.
Men jag kan inte sluta älska...... så vad gör man ???????????? blundar, men hur länge.

Vår kärlek var som vinden som stormade sig fram.

Den väckte liv i glöden som tändes och som brann.

Men vinden avtog sakta och elden den brann ut.

Och kvar fanns bara askan av det som fanns förut.

Men kanske under askan en liten glöd finns kvar .

Och vinden kanske åter blåser liv i det som var

För kärleken är ingen vind för kall. Ryskt ordspråk

Man kan ju alltid hoppas att ryssarna har rätt!

Onsdag... sovit inatt!!

Detta är en gammal bild från
när Noel var med Stefan och
flyttade skördaren på trailern.

Ja faktiskt, för en gångs skull =)

De senaste nätterna har annars bestått av att vakna, vakna, vakna!!! och inte bara så där slå upp ögonen vakna utan mer liksom... Gahhh, panik, tappa andan vakna liksom. Så måste säga att jag kände mig rätt utvilad imorse.

Stefan skulle jobba em idag och skulle även han få sova lite, men en jägare utav alla knackade på dörren imorse och skulle presentera sig eller nåt... Det var väl snällt men rätt typiskt, Suck!

Har tvättat massor idag för det torkar ju bra ute nu, så bäst att passa på.

Vi ska ju till Arboga trakterna imorrn och kan ju vara gött att ha lite rena kläder med oss.

Skjutsade Noel till Stefans skördare idag oxå, han fick fälla ett eget träd.. stolt kille vill jag lova=)

Han älskar ju allt som har med maskiner att göra, men gjorde klart för Stefan att han inte ska jobba med sånt, han ska minsann köra tåg han.

Stefan sa då att han kanske kunde jobba extra med att skörda men då sa Noel

-Men Stefan när ska jag då kunna vara ledig, men jag kan ju faktiskt köra tåg med timmer vagnar.

Så himla sköna kommentarer.

Kanske ska nämna lite om mina singel tankar... hmm så jäkla svårt när man inte kan radera ut sina känslor. Men vi fikade ute igår på gräset, Det är ju såna små saker som gör vardagen lite mindre inrutat och lite mer upp piffad. Tror faktiskt att herr Sjögren uppskattade det oxå.

Har svårt att släppa taget om detta när man känner sig så fullkomligt hemma i nåns armar.

Text raderna ur Lars winnerbäcks och miss lis duett Om du lämnade mig nu, passar så himla bra just nu istället för ett citat. Hans texter sitter bara så mitt i prick ibland.

jag skulle vakna mitt i natten
och gå upp och ta en långpromenad
jag skulle låta blicken möta andra ögon
i en främmande stad
jag skulle inte ha så bråttom
med att träffa nån ny
jag har rätt mycket med mig själv
precis som du
jag skulle andas i det tomrum som blev över
om du lämnade mig nu
jag skulle sitta på ett tåg mot Paris
och låta Stockholm va
jag skulle få den tiden över för mig själv
som jag sagt att jag vill ha
jag skulle unna mig att drömma
hundra mil genom Europa
om en främling
lika tillitsfull som du
jag skulle pröva mina läppar mot nån annan
om du lämnade mig nu
jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi till slut har blivit sams
jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
som jag varit med
förut nånstans
jag antar det finns nån du skulle ringa
om jag inte fanns
jag kanske skulle leta upp nån yngre
som en fjäder i hatten
det skulle bli för tomt om ingen fanns där
som värmde mig i natten
men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

Är det så här det skulle sluta... som

Singel..... hur känns det. Ofrivilligt dessutom, men om ingen annan utväg finns och man håller på att förgöra varandra vad ska man då göra.
Jag känner mig bara så jävla lurad.
Två år... när jag egentligen inte var så viktig.
Men jag tänker inte gräva ner mig i detta. Jag ska nog fan få igång mitt liv igen.
Så jävla onödigt bara. Största problemet nu är väl frågan om vart man ska bo.... Gillar ju inte att bo i stan direkt hmmm =(
Men allt brukar ju lösa sig i slutet.
Nu ska Noel äntligen få börja dagis igen, då blir han glad, men han gillar nog inte tanken att inte få gå med sina gamla kompisar. Men han kommer nog in i det så småningom.
Och jag ska dra igång allt detta med att hitta ett jobb som kommer fungera med foten. Oj oj mycket som väntar så det finns inte tid till att vara ledsen mer.
Jag har ju klarat mig bra själv förr, så varför skulle jag inte göra det nu.
Synd bara att två år inte var så viktiga.
Finns mycket som kommer saknas mig här. Och många har berört mig mycket.
Men men, livet har sina total omvändningar.... och man vet aldrig vart resan slutar.


Önskar bara att detta hade fungerat och att vår resa hade fått fortsätta lite till =(
För trots allt så är det svårt att sluta älska!!


Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.

Källa: Nalle Puh - A.A. Milne

Livet är en skola

Noel pusslar..


Min fot på morgonen
innan den svullnat, men
skillnaden är ju rätt stor
ändå.. tyvärr. Fula jävla
höger fot.

och man lär så länge man lever, det har man väl hört många ggr. men hoppas verkligen att det ligger nåt i det. För annars vore ju alla motgångar man kämpar sig igenom lönlöst.
Finns många ordspråk man kan reflektera över som tex,
Delad glädje, dubbel glädje
Delad sorg, halv sorg.... Men jag börjar nog tro mer på, ensam är stark!!
Måste man alltid göra exakt lika mycket för varandra för att förtjäna den andras hjälp.
Jag känner mig så jävla värdelös som behöver hjälp med vissa saker, jag är envis som sjutton men en del saker går bara inte med min kära lilla fot =(
Måste säga att jag har tur som har en underbar mor, far, bror och systrar som jag vet alltid finns där och ställer upp i alla väder, TACK för att ni finns.
Red Stefans Pepsi här om dagen, delade känslor angående det. Super roligt och skönt att komma ut på en häst igen efter över tre månader, och lollo och jag skrattade en hel del och det var jätte skoj. men även jävligt ledsamt för min fot fixar knappt att sitta i en stigbygel.
Det blir för snett och jag kan inte använda höger skänkeln över huvud taget. Och då blir det att man liksom hamnar snett i sadeln för att man bara kan hålla trampet nere i vänster... knasigt och ledsamt.
Hoppas för allt i denna värld att den iaf blir lite bättre än detta, bara så jag iaf kan använda lite höger skänkel.
Springa kan jag väl överleva att inte göra men fy sjutton att inte kunna rida som innan =(
Ska träffa sjukgymnasten på fredag, väntar med egna utlåtanden tills experten sagt sitt (nervöst)
Så inom några dagar bär det av mot Västmanland igen, skönt att träffa familjen där hemma lite, nu i mitt total pausade liv. Kan undra när man får trycka på play igen...
Vill bara känna att jag är så pass viktig att man vill göra nåt för mig... trots att det kanske inte är det mest viktiga och mest prioriterade nu. Kan ju bara vara små saker som tex att åka och fika hos nån tillsammans eller bara göra nåt smått hela familjen... Begär inga resor till månen direkt.
Varför är jag saknad när jag inte är nära, men när jag är nära är jag den mest oprioriterade, ledsen men jag fattar ingenting. Känns nog bättre att inte vara nära men vara saknad.
Jag är inte den lättaste heller, men tror nog att vem som helst kan hålla med mig om att inte ens ett förhållande håller sig flytande genom hela livet utan extra flyt hjälp då och då.
precis som med en båt.... skulle vilja se en eka flyta hur länge som helst utan att man behöver göra ett enda handtag. Men den ser man efter för man vill ha den kvar, man vill inte se den ligga under vattnet nästa gång man kommer för att ta en tur i den... eller?
He he... jag jämför mig själv med en jävla eka, höga tankar jag har om mig.
Har hittat en riktig bra vän iaf, känns riktigt skönt att ha någon att prata med. Tack snälla Anna. Hoppas vi kan hjälpa varandra.
Nu ska Noel och jag pussla lite.

Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.

Källa: Nalle Puh - A.A. Milne

Natt ugglan!!

Noel med sin ny skördade havre. Som han även sått helt själv =) Den ska han sätta ut till fåglarna i vinter.

Ja hon är vaken igen, var faktiskt duktig ikväll och la mig i sängen vid åtta kollade idol, riktigt roligt ibland faktiskt =)
Men har så jädrans mycket att tänka på nu vad gäller allt, men jag tror nog att det bara finns en väg att gå snart.
Vi båda mår inge bra och vi är tydligen helt ofömögna att hjälpa och stötta varandra, vad finns det att göra.
Känner mig känslomässigt uttömd, Skulle bara vilja veta vad Stefan vill.... ibland känns det som att han är rädd för att fortsätta i det här förhållandet pga både det ena och andra, och då känner jag mig så otrygg och oönskad att jag inte vet vad jag ska göra.
Finns så mycket tankar kring detta, jag vet att jag älskar honom iaf men det kanske inte räcker.
Åker jag härifrån nu så kommer jag aldrig bo här igen, det är väl det enda jag kan känna mig riktigt säker på.
Herregud Noel måste ju ha ett tryggt och stabilt hem och inte leva som nån zigenare och flacka fram och tillbaka.
Önskar bara att sånt som sägs ibland också inträffade, känner mig liksom sviken på nåt sätt. tror liksom inte på saker som lovas. är så himla van att det inte blir så för det finns alltid nåt som är viktigare =(
Men måste säga att jag kämpar på bra med fossingen iaf, trots att den gör jävligt ont!!
Försöker gå så mycket jag kan, för att leva med den som den är nu vet jag inte om jag orkar med... halta Lotta. he he
Nåt jag saknar är ju självklart min häst. men små saker som att bara gå ut i skogen en sväng eller att kunna gå normalt i trappen, slippa ta kryckan så fort det är ojämt... Och jag saknar att kunna springa med Tollen typ när han ska cykla. Vet inte hur jag ska kunna lära honom det nu utan att jag kan springa med bredvid, Tråkigt!
Men vi har varit ute mycket idag, skördat hans präktiga havre och gjort kärvar som han ska ge fåglarna i vinter.
Gud vad jag älskar min lilla Tolle =)

Man får bara vad man ger, och man ger bara vad man redan fått. /Karin Boye

Eh ännu tröttare nu

Men kan ju för sjutton inte somna
ett får, två får, tre får zzzzzzz.
Om det ändå vore så lätt.
Kl är 02:07, ÅHH Gonatt.

Trött Trött och TRÖTT

Åhh, blir galen kan inte sova....
Imorrn (idag) ska Noel och jag skörda hans havre, det har han längtat efter.
Ska ta lite kort på det.
Ska se klart på Jordan rättsläkare sen får jag göra ett nytt försök med John blund.
Wish me luck.

Oj höll på att glömma ordspråket =)

*Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka.
Albert Einstein

Bättre än inget!

Har inte skrivit på länge, och det blir inte långt idag heller... Men bättre än inget.
Idag var Noel och jag till Gislaved och handlate lite, mest för att komma iväg hemifrån, blir annars lite långsamt på dagarna.
Längtar efter min kära lilla häst iaf.
Ett litet ord språk =) Natti

"Vänskapen gör varje börda lätt."
John Gay