Brrr..

Mosi september 2006.

Ja det var verkligen kallt ute imorse, inte på grad skalan men så där ruggigt som bara kryper in i kläderna.
Red Jalle på förmiddagen med Erika på Leeloo. Eftersom det var fruset fortfarande så tänkte vi passa på att rida lite i skogen utan att få massa snöklamp i skorna... he he trodde vi ja.
Det blev tö väder rätt fort kan jag säga,,, men men vi pölsade på i snön. Måste säga att våra två pollar är väldigt medgörliga och går där man säger att dom ska gå... tom när vi råkade hoppa över på en plöjd, snöig blöt åker, blev lite jobbigt faktiskt.
men den har inte varit plöjd på flera år bara stått i träda så länge jag kan minnas och vem tänkte på det under all snö.
Vart ett riktigt träningspass för dom. Var ju bra på ett sätt =)
Min fot är inte rolig nu, så jävla tråkigt att den bara blir sämre och sämre. Har aldrig haft så ont när jag rider som nu. Förut har det gjort ont men jag har kunnat bita ihop. Men nu måste vi sluta trava eller gallopera för så fort det blir lite för mycket belastning så.... ja fy sjutton. Men tänker vara glad för det lilla. Rider lätt med knäna för att avlasta foten och alla sätt är bra förutom dom dåliga eller hur. och shit vad vältränade insidan på låren blir.
Men måste nog begära en röntgen av den, tror nog det börjat bli atros i den (brosk bildning i leden) därför den börjat bli så stel på morgonen oxå.
Men tänker inte deppa för det. Kunde varit mycket värre.
Kom precis in från stallet, syster och jag har byggt en box till lilla Mosi ute där vi har höet. Så han slipper stå i spilta samt att han får det mycket svalare där, svettas så på nätterna inne.
Där får han stå med sina "kompisar" fåren. Men han bryr sig inte bara han får äta he he he.
Fick ju bli så nu när Jalle kom och snodde tillbaka sin gamla box.
Snart ska vi äta lite mat, sen tänkte jag faktiskt ta mig ett välförtjänt ehh eller välbehövligt bad.
Men imorn ska vi nog ta en lite längre tur om det töar lite mer. Mår så himla bra i själen av att rida och komma ut.
Food Time. =)

och så ett lite ordspråk.

Det finns blott en väg till lycka, och det är att upphöra med att bekymra sig över förhållanden som det inte står i vår makt att förändra.

Källa: Epiktetos