Min fot på morgonen
innan den svullnat, men
skillnaden är ju rätt stor
ändå.. tyvärr. Fula jävla
höger fot.
och man lär så länge man lever, det har man väl hört många ggr. men hoppas verkligen att det ligger nåt i det. För annars vore ju alla motgångar man kämpar sig igenom lönlöst.
Finns många ordspråk man kan reflektera över som tex,
Delad glädje, dubbel glädje
Delad sorg, halv sorg.... Men jag börjar nog tro mer på, ensam är stark!!
Måste man alltid göra exakt lika mycket för varandra för att förtjäna den andras hjälp.
Jag känner mig så jävla värdelös som behöver hjälp med vissa saker, jag är envis som sjutton men en del saker går bara inte med min kära lilla fot =(
Måste säga att jag har tur som har en underbar mor, far, bror och systrar som jag vet alltid finns där och ställer upp i alla väder, TACK för att ni finns.
Red Stefans Pepsi här om dagen, delade känslor angående det. Super roligt och skönt att komma ut på en häst igen efter över tre månader, och lollo och jag skrattade en hel del och det var jätte skoj. men även jävligt ledsamt för min fot fixar knappt att sitta i en stigbygel.
Det blir för snett och jag kan inte använda höger skänkeln över huvud taget. Och då blir det att man liksom hamnar snett i sadeln för att man bara kan hålla trampet nere i vänster... knasigt och ledsamt.
Hoppas för allt i denna värld att den iaf blir lite bättre än detta, bara så jag iaf kan använda lite höger skänkel.
Springa kan jag väl överleva att inte göra men fy sjutton att inte kunna rida som innan =(
Ska träffa sjukgymnasten på fredag, väntar med egna utlåtanden tills experten sagt sitt (nervöst)
Så inom några dagar bär det av mot Västmanland igen, skönt att träffa familjen där hemma lite, nu i mitt total pausade liv. Kan undra när man får trycka på play igen...
Vill bara känna att jag är så pass viktig att man vill göra nåt för mig... trots att det kanske inte är det mest viktiga och mest prioriterade nu. Kan ju bara vara små saker som tex att åka och fika hos nån tillsammans eller bara göra nåt smått hela familjen... Begär inga resor till månen direkt.
Varför är jag saknad när jag inte är nära, men när jag är nära är jag den mest oprioriterade, ledsen men jag fattar ingenting. Känns nog bättre att inte vara nära men vara saknad.
Jag är inte den lättaste heller, men tror nog att vem som helst kan hålla med mig om att inte ens ett förhållande håller sig flytande genom hela livet utan extra flyt hjälp då och då.
precis som med en båt.... skulle vilja se en eka flyta hur länge som helst utan att man behöver göra ett enda handtag. Men den ser man efter för man vill ha den kvar, man vill inte se den ligga under vattnet nästa gång man kommer för att ta en tur i den... eller?
He he... jag jämför mig själv med en jävla eka, höga tankar jag har om mig.
Har hittat en riktig bra vän iaf, känns riktigt skönt att ha någon att prata med. Tack snälla Anna. Hoppas vi kan hjälpa varandra.
Nu ska Noel och jag pussla lite.
Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.
Källa: Nalle Puh - A.A. Milne
Finns många ordspråk man kan reflektera över som tex,
Delad glädje, dubbel glädje
Delad sorg, halv sorg.... Men jag börjar nog tro mer på, ensam är stark!!
Måste man alltid göra exakt lika mycket för varandra för att förtjäna den andras hjälp.
Jag känner mig så jävla värdelös som behöver hjälp med vissa saker, jag är envis som sjutton men en del saker går bara inte med min kära lilla fot =(
Måste säga att jag har tur som har en underbar mor, far, bror och systrar som jag vet alltid finns där och ställer upp i alla väder, TACK för att ni finns.
Red Stefans Pepsi här om dagen, delade känslor angående det. Super roligt och skönt att komma ut på en häst igen efter över tre månader, och lollo och jag skrattade en hel del och det var jätte skoj. men även jävligt ledsamt för min fot fixar knappt att sitta i en stigbygel.
Det blir för snett och jag kan inte använda höger skänkeln över huvud taget. Och då blir det att man liksom hamnar snett i sadeln för att man bara kan hålla trampet nere i vänster... knasigt och ledsamt.
Hoppas för allt i denna värld att den iaf blir lite bättre än detta, bara så jag iaf kan använda lite höger skänkel.
Springa kan jag väl överleva att inte göra men fy sjutton att inte kunna rida som innan =(
Ska träffa sjukgymnasten på fredag, väntar med egna utlåtanden tills experten sagt sitt (nervöst)
Så inom några dagar bär det av mot Västmanland igen, skönt att träffa familjen där hemma lite, nu i mitt total pausade liv. Kan undra när man får trycka på play igen...
Vill bara känna att jag är så pass viktig att man vill göra nåt för mig... trots att det kanske inte är det mest viktiga och mest prioriterade nu. Kan ju bara vara små saker som tex att åka och fika hos nån tillsammans eller bara göra nåt smått hela familjen... Begär inga resor till månen direkt.
Varför är jag saknad när jag inte är nära, men när jag är nära är jag den mest oprioriterade, ledsen men jag fattar ingenting. Känns nog bättre att inte vara nära men vara saknad.
Jag är inte den lättaste heller, men tror nog att vem som helst kan hålla med mig om att inte ens ett förhållande håller sig flytande genom hela livet utan extra flyt hjälp då och då.
precis som med en båt.... skulle vilja se en eka flyta hur länge som helst utan att man behöver göra ett enda handtag. Men den ser man efter för man vill ha den kvar, man vill inte se den ligga under vattnet nästa gång man kommer för att ta en tur i den... eller?
He he... jag jämför mig själv med en jävla eka, höga tankar jag har om mig.
Har hittat en riktig bra vän iaf, känns riktigt skönt att ha någon att prata med. Tack snälla Anna. Hoppas vi kan hjälpa varandra.
Nu ska Noel och jag pussla lite.
Det är verkligen ingen vidare mening med att uppleva intressanta saker som översvämningar, om man inte får vara två om dem. Det är bra mycket trevligare att vara två.
Källa: Nalle Puh - A.A. Milne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar