Singel..... hur känns det. Ofrivilligt dessutom, men om ingen annan utväg finns och man håller på att förgöra varandra vad ska man då göra.
Jag känner mig bara så jävla lurad.
Två år... när jag egentligen inte var så viktig.
Men jag tänker inte gräva ner mig i detta. Jag ska nog fan få igång mitt liv igen.
Så jävla onödigt bara. Största problemet nu är väl frågan om vart man ska bo.... Gillar ju inte att bo i stan direkt hmmm =(
Men allt brukar ju lösa sig i slutet.
Nu ska Noel äntligen få börja dagis igen, då blir han glad, men han gillar nog inte tanken att inte få gå med sina gamla kompisar. Men han kommer nog in i det så småningom.
Och jag ska dra igång allt detta med att hitta ett jobb som kommer fungera med foten. Oj oj mycket som väntar så det finns inte tid till att vara ledsen mer.
Jag har ju klarat mig bra själv förr, så varför skulle jag inte göra det nu.
Synd bara att två år inte var så viktiga.
Finns mycket som kommer saknas mig här. Och många har berört mig mycket.
Men men, livet har sina total omvändningar.... och man vet aldrig vart resan slutar.
Önskar bara att detta hade fungerat och att vår resa hade fått fortsätta lite till =(
För trots allt så är det svårt att sluta älska!!
Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Källa: Nalle Puh - A.A. Milne
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar